Vatten och avlopp

Dessa anvisningar är styrande vid projektering och utförande av allmänna VA-anläggningar i Upplands Väsby kommun.

Erforderliga geotekniska undersökningar ska utföras. I undersökningen ska bland annat ingå mätning av grundvattennivåer, undersökning av bergförekomst och om marken är aggressiv på rör och övriga byggnadsmaterial samt analys av befintliga jordmaterial för bedömning av användbarhet till återfyllning och kringfyllning för rörgrav. Vid behov ska också markens förutsättningar för infiltration undersökas.

Geotekniska undersökningar och provtagningar ska redovisas i geotekniskt PM och MUR.

Resultat av geotekniska undersökningar redovisas antingen i VA-profilritningar eller på separata ritningar med samma orientering och skala som VA-ritningar. Grundvattennivåer, tolkad jordlagerföljd och bergnivå anges på profilritningar.

Släntlutningar ska rekommenderas med hänsyn tagen till schaktdjupet under markytan och markens beskaffenhet. Täckregeln i AMA Anläggning 17 för släntlutning ska inte användas som standard utan platsspecifik släntlutning ska anges. Rekommenderas spontslagning ska risk för bottenuppluckring undersökas. Länshållning och eventuella åtgärder för grundvattensänkning ska anges.

Sättningsegenskaper för jordarten ska undersökas i erforderlig omfattning och sättningsberäkningar redovisas. Vid behov av förstärkning av ledningsbädd ska omfattning och typ anges även på VA-profilritning.

Placering av VA-ledningar ska följa principritning CBB.311:1 i AMA Anläggning 17, med undantaget att minsta mått C gäller för samtliga VA-ledningar. Avståndet mellan VA-ledningar får endast minskas efter samråd med VA-enheten. Utrymme för VA-schakt, inklusive slänter, beaktas med avseende på brunnar och andra anordningar, arbetsområde, byggvägar samt framkomlighet under byggtiden. Där VA-ledningar förläggs ska fritt vertikalt avstånd från marknivå till fasta hinder, t.ex. balkonger, vara minst 4,5 meter. Avståndet gäller som minst ovanför hela den teoretiska VA-schaktens bredd.

VA-ledningar förläggs i största möjliga utsträckning i gatumark eller annan allmän platsmark. VA‑anordningar inom körytor ska om möjligt placeras utanför körspår, rondeller, vägkorsningar eller liknande. Avstängningsanordningar på vattenledningsnätet ska om möjligt placeras i plogade ytor. Trafiklast på ledningar i mark ska beaktas med tanke på fyllningshöjd, grundläggning och hjultryck.

U-område och ledningsrätt

I de fall allmänna VA-ledningar behöver förläggas på kvartersmark ska U-område upprättas i detaljplan. U‑området ska ges en bredd som minst motsvarar ledningsstråkets ytterkant ökat med tre meter på vardera sidan om ledningarna enligt figur 1. Vid större förläggningsdjup, dåliga markförhållanden eller fasta hinder direkt i anslutning till U-området ska U-områdets bredd utökas för att säkra åtkomst till VA-ledningarna. Vid större förläggningsdjup eller dåliga markförhållanden kan U-områdets bredd komma att utökas. VA-ledningarna kan också komma förläggas excentriskt i U-området med fritt avstånd på minst 2 respektive 4 meter på var sida om ledningsstråket. Placering ska ske i samråd med VA-enheten.

Figur 1. Sektion förläggning av VA-ledningar i U-område.

Figur 1. Sektion förläggning av VA-ledningar i U-område.

Allmänt gäller att VA-ledningarna ska kunna schaktas fram för reparationsarbeten utan att spontning eller andra fördyrande konstruktionsarbeten behöver utföras. Inom U-området får inga fasta anläggningar, större fundament, träd, uppfyllnader eller andra åtgärder som försvårar ledningarnas åtkomst förekomma. Utskjutande balkonger får inte heller utgöra ett hinder. U-områdets placering bedöms i samråd med VA-enheten. Ledningsrätt fastställs utifrån inmätt läge på VA-ledningarna samt U-områdets läge.

Avstånd till andra ledningar

Avståndet mellan VA-anläggningar och andra parallellt förlagda ledningar och kablar ska vara minst 1 meter. Dessutom gäller att dessa inte får förläggas inom teoretisk schakt för VA, figur 2. Vid parallell förläggning i närheten av större ledningar och högspänningskablar ska alltid avståndet mellan ledningarna diskuteras med VA-enheten.

Figur 2. Sektion med fritt avstånd mellan VA-ledningar och andra ledningsslag

Figur 2. Sektion med fritt avstånd mellan VA-ledningar och andra ledningsslag

Korsningar med VA-ledningar ska i möjligaste mån utföras vinkelrätt. Minsta vertikala avstånd mellan de korsande ledningarnas eller kablarnas ytterkant till VA-ledningar ska vara 0,5 meter.

Träd och buskar nära VA-ledningar

Minsta fria avstånd från ytterkant VA-ledning till centrum träd är tre meter. Vid önskemål om avsteg från detta mått ska diskussion tas om skyddsåtgärder krävs med avseende på risk för rotinträngning och tillgänglighet vid reparation. Exempel på skyddsåtgärd mot rotinträngning är helsvetsade självfallsledningar. Val av trädart ska göras utifrån riskbedömning för rotinträngning. För mer information, se t.ex. Svenskt Vatten VA-Forsk rapporterna nr 2003-31 och 2005-11 samt Standard för skyddande av träd vid byggnation, SLU Rapport 2015:15, ISBN 978-91-576-8905-4. De buskar eller andra planteringar som placeras inom 3 m från VA-ledningar återställs inte av VA-huvudmannen vid eventuell framschaktning av VA-ledningarna.

Ledningar i skyddsrör

Ledning som korsar järnväg eller Trafikverkets väg ska alltid förläggas i skyddsrör. Även för annan väg kan skyddsrör vara motiverat, exempelvis hårt trafikerad väg där förhållandena inte medger omdirigering av trafik.

Skyddsrör på tryckledning ska i ena änden förses med skyddsrörsbrunn och skyddsröret projekteras med fall mot skyddsrörsbrunnen. I skyddsrörsbrunn utförs rörkopplingar med flänsmuff, multifixkoppling eller likvärdigt.

Utrymme ska finnas för utdragning av ledning ur skyddsrör. Detta utrymme förläggs på den sida där skyddsrörsbrunn inte är placerad. På vattenledning ­sätts avstängningsventiler på ömse sidor om skyddsröret utanför brunnen. Brunnar och ventiler ska placeras lätt åtkomliga för framtida underhåll.

Vattenledningsnätet utformas så att cirkulation uppnås i största möjliga utsträckning. Ändled­ningar utan abonnentavsättning får ej förekomma.

Ledningarna förses med avstängningsventiler enligt omfattning som avgörs i samråd med VA‑enheten. Avstängningsventil placeras så nära förgreningspunkt som möjligt. Av byggtekniska skäl, t.ex. vid etappvis utbyggnad, kan avstängningsventil krävas i andra punkter än förgreningar.

Minsta djup till hjässa på vattenledning är 1,7 meter för ledning med dimension ≤ 200 mm och till centrum av ledning vid dimension > 200 mm. Läggningsdjupet kan minskas om ledningen isoleras mot tjälnedträngning. Vattenledning som korsar större dagvattenledning kan också behöva isoleras. Isoleringsmaterialet ska vara extruderad polystyren. Maximalt djup till vattenlednings hjässa är cirka 2,2 meter oavsett djup på parallellt förlagda självfallsledningar. Lokalt på kort sträcka kan större djup dock tillåtas. Vattenledning får inte förläggas under eller på samma nivå som spillvattenledning utan särskilt godkännande från VA-enheten.

Avluftning på stamvattenledning ska normalt ske via servisledningar eller brandposter som är placerade i ledningens högpunkter. Om avluftningsanordning behövs ska automatiska enkelverkande avluftningsventiler användas enligt PEC.411, del 2.

I gator där större stamledningar för vatten förläggs kan det bli aktuellt med lokala distributionsledningar för att minimera antalet anslutningar till stamledningen. Den lokala distributionsledningen ansluts lämpligen till brandpostserviser enligt figur 3.

Figur 3. Principutformning av lokalt distributionsnät.

Figur 3. Principutformning av lokalt distributionsnät.

Figur 4. Principskiss för placering av brandpost i ledningskorsning. Brandposten placeras i första hand i GC-bana för säker åtkomst.

Figur 4. Principskiss för placering av brandpost i ledningskorsning. Brandposten placeras i första hand i GC-bana för säker åtkomst.

Brandposter

Placering av brandposter ska ske utifrån områdets utformning och typ av bebyggelse samt i samråd med VA-enheten. Normalt används konventionellt system för brandvattenförsörjning. Avståndet mellan brandposter får vara större än rekommendationen i Svenskt Vatten publikation P114. Dock är maximala avståndet 300 meter. Avstängningsventil ska placeras på servisledningen mellan stamledning och brandpost.

Brandposter bör placeras strategiskt så att de gör mest nytta. Följande punkter ska beaktas:

  • Brandpost ska placeras på del av vattenledningsnät som tillåter stora flöden, gärna i ledningens högpunkt och i första hand där rundmatning finns med ventiler åt respektive håll, se figur 4
  • Brandpost ska förläggas så att risk för överparkering av fordon minimeras, i första hand i GC-bana eller i gatuavsnitt där fordon normalt aldrig stannar. Det samma gäller när brandposten riskerar att blockeras vid snöröjning eller liknande.
  • Gatunätet kring brandposter ska tåla minst 10 tons axeltryck.
  • Gatunätet kring brandposter ska möjliggöra att räddningstjänstens tankbilar kan köra genom området eller mötas på vägen till och från en eventuell brandplats där andra tunga fordon står uppställda.

Anslutning till befintlig ledning

Vid anslutning mot och vid arbeten på eller i närheten av befintligt vattenledningsnät ska det alltid säkerställas att befintliga kopplingar är förankrade. Dimensionering och utförande av förankringar ska godkännas av VA-enheten innan arbetet utförs. All manövrering av inbyggda ventiler på idrifttaget vattenledningsnät ska utföras av VA-enheten.

Vattenledningar i förorenad mark

Vid ledningsförläggning i förorenad mark innehållande ämnen som kan passera in i ledningen via ledningsmaterialet ska det utredas om vattenledningar med diffusionsspärr eller ett annat ledningsmaterial än PE ska användas.

Dagvatten och dräneringsvatten får inte anslutas till spillvattenförande ledning. För anslutning av dräneringsvatten till spillvattenledning krävs skriftlig dispens från VA-enheten.

Självfallsledningar av PP ska normalt användas. Rör av typen multilayer/flerskiktsrör med skumkärna tillåts inte. I primär skyddszon för vattentäkt används täta helsvetsade ledningssystem av PP eller PE.

Minsta dimension på stamledning för spill- och dagvatten är 200 mm. Ledning läggs på sådant djup att varken igenfrysning eller tjällyftning kan ske vid förläggning i tjälaktiv mark.

Minsta lutning på stamledning för självfall är 5 ‰. Vid dåliga markförhållanden ska större lutningar användas, om inte särskild grundförstärkning, t.ex. pålning tillämpas.

Tryckledningar för spill- och dagvatten projekteras så att lokala högpunkter undviks för att i möjligaste mån undvika luftfickor och luftningsanordningar.

Brunnar

Nedstigningsbrunn ska placeras i större ledningsförgreningar på stamledning och i andra strategiska punkter. Övriga brunnar på stamledning ska vara tillsynsbrunn av dimension 400 eller 600. Vid val av brunnsdimension ska hänsyn tas till framtida renoveringsmöjligheter samt åtkomst med TV‑inspektionsutrustning. Dimension beslutas i samråd med VA‑enheten. Avståndet mellan brunnar får maximalt vara 60-80 meter.

Brunnar utförs normalt i plast och ska vara dimensionerade för mark- och grundvattentryck så att inte deformation, uppflytning eller inläckage uppstår. Användning av betongbrunnar ska övervägas vid höga grundvattennivåer och dåliga markförhållanden. Vid släppunkt för tryckspillvattenledning ska brunn alltid vara av plast.

I nedstigningsbrunnar görs normalt 2 centimeter stalp mellan in- och utgående vattengång på ledning. Större stalp ska redovisas på ritningar. Maximalt tillåts 0,5 meter stalp.

Vid val av brunnsbetäckningar ska hänsyn tas till barnsäkerhet i enlighet med Boverkets handbok ”Barnsäkra brunnar”, 2000.

Brunnar djupare än fem meter får endast utföras i undantagsfall och ska i så fall förses med fallskydd.

I samband med ombyggnad av gator bör gamla betäckningar bytas ut.

Återströmningsskydd på självfallsledning

Återströmningsskydd placeras på bräddledning eller utloppsledning där vatten riskerar att rinna bakvägen in i ledningssystemet. Behov bedöms i samråd med VA-enheten. Återströmningsskydd placeras antingen vid utloppet eller på ledning i direkt anslutning till nedstigningsbrunn. Då öppningstrycket kan vara högre än nivån på ledningens hjässa behöver påverkan på ledningar uppströms kontrolleras.

Pumpstationer

Projektering av de avloppspumpstationer som VA-huvudmannen ansvarar för ska ske enligt aktuell version av ”Projekteringsanvisningar för pumpstationer” som erhålls från VA-enheten vid projektstart.

Självfallsystem ska i första hand väljas. Val av annat system än självfall ska motiveras. LTA väljs där självfall är omöjligt att uppnå, där antalet kommunala pumpstationer blir orimligt stort beroende på kuperad terräng eller där andra förutsättningar och faktorer gör att LTA-system är att föredra.

För fastigheter anslutna till ett kommunalt LTA-system gäller att fastighetsägaren äger och är ansvarig för samtliga ledningar fram till förbindelsepunkten medan kommunen äger LTA-stationen. Fastighetsägaren har även tillsynsansvar för LTA-stationen och ansvarar för elförsörjningen.

Läs mer om LTA-system på kommunens hemsida

LTA-systemet förläggs i första hand på frostfritt djup. Frostskydd utförs företrädesvis som någon typ av isolering och i sista hand, om behov finns, via eluppvärmning. Ledningsdragning ska ske så att stora höjdnivåer undviks. Spol- och tömningsventil ska finnas på alla ändledningar. Inga avstängningsventiler bör sättas på tryckavloppsledningen förutom vid förbindelsepunkt. Pumpstation ska placeras lättillgängligt och normalt två meter innanför fastighetsgräns. Placering ska godkännas av VA-enheten. Återströmningsskydd placeras på tryckavloppsledning i förbindelsepunkt cirka 20 centimeter efter servisventilen från stamledningen sett enligt figur 5. Återströmningsskydd ska vara av typ klaffbackventil. LTA-servisen är normalt tryckledning dimension 50 mm PE80, SDR11.

Figur 5. Principskiss för utförande av LTA-servis.

Figur 5. Principskiss för utförande av LTA-servis.

Varje fastighet ska ha en egen servisavsättning. Gemensamhetsanläggningar för VA mellan flera fastigheter för anslutning till en gemensam förbindelsepunkt tillåts normalt inte. VA-enheten beslutar när undantag får göras, i t.ex. de fall där framdragning av allmänna VA-ledningar till varje fastighet inte är möjlig. Vid VA-utbyggnad i exploateringsområden ska serviser placeras på ledningsstråk av mindre dimension där så är möjligt, och serviser på huvudstråk ska undvikas. VA-enheten godkänner inte gemensamma servisledningar under huslänga med enfamiljshus enligt figur 6.

Figur 6. Ej godkänd placering av servisledningar under byggnader

Figur 6. Ej godkänd placering av servisledningar under byggnader

Förbindelsepunktens läge är cirka 0,5 meter utanför fastighetsgräns och avsättningen ska placeras minst tre meter från gräns till intilliggande fastighet. Förbindelsepunkten placeras om möjligt i hårdgjord yta för att undvika skador på betäckningar. Servisledningar till flerbostadshus får inte placeras vid entréer eller garagenedfarter. De får heller inte placeras under balkonger om kravet på minsta fri höjd inte kan uppnås.

I förbindelsepunkten sätts rensbrunn (dimension 200 mm) på både spillvattenledning och dagvattenledning samt servisventil på vattenledning. Servisledningar från industrifastigheter ansluts till en tillsyns- eller nedstigningsbrunn på stamledningen.

Servisledningar för enfamiljsfastigheter är normalt enligt följande dimensioner: V32 mm, S110 mm, och D160 mm.

Vid nyexploatering dras servisledningarna in cirka två meter innanför fastighetsgräns och proppas med för ändamålet godkända proppar. På vattenserviser innebär det att proppen ska klara trycksatt vattenledningsnät. I vissa fall avsätts också tillräckligt med vattenservisledning för att denna ska kunna dras obruten in till vattenmätarplats och därmed undviks framtida schakt vid servisventilen. Utförande beslutas i samråd med VA-enheten. Planeras inte inkoppling av fastigheten direkt efter byggnation av vattenservisledningen ska rullen med den ledningssträcka som tillfaller fastigheten grävas ned i väntan på inkoppling. Vid förekomst av berg ska sprängning för VA-servis utföras fyra meter innanför fastighetsgräns.

Servisledningar ska läggas i följande ordning från vänster till höger sett från stamledningen mot fastigheten: vatten, spillvatten, dagvatten, figur 7.

Figur 7. Placering av servisledningar. Sektion A-A visas i figur 8

Figur 7. Placering av servisledningar. Sektion A-A visas i figur 8

Höjd på spill- och dagvattenservis i fastighetsgräns ska vara minst lika med stamledningens inre överkant (hjässa) plus 10 cm. Servisledningar projekteras dessutom med minst 10 ‰ lutning, räknat från hjässa på stamledning till vattengång vid fastighetsgräns, figur 8.

Figur 8. Sektion A-A vattengångsnivåer på servisledningar i förbindelsepunkt och dämningsnivåer

Figur 8. Sektion A-A vattengångsnivåer på servisledningar i förbindelsepunkt och dämningsnivåer

Spillvattennivån tillåts normalt stiga till huvudledningens inre överkant (hjässa) vid anslutningspunkten plus 50 cm (dämningsnivå). Dämningsnivån för spillvatten för fastigheter nära pumpstationer kan istället styras av bräddnivån i pumpstationen. Där bräddledningen är försedd med återströmningsskydd kan öppningstrycket vara högre än nivån på bräddledningens hjässa och blir därmed styrande. Dämningsnivån för dagvatten är marknivån vid förbindelsepunkten plus 10 cm.

Dämningsnivån anger lägsta nivån för dag- och spillvatteninstallation inom fastigheten som får direktanslutas till förbindelsepunkten. Dag- och spillvatten från lägre liggande installationer inom fastigheten måste pumpas till förbindelsepunkten.

Fastigheter som på grund av nivåskillnader tvingas pumpa sitt dag- och spillvatten till förbindelsepunkt med självfallsledning får införskaffa, installera och underhålla egen pumpanläggning. Om möjligt kan spillvatten från de övre våningarna ledas med självfall till förbindelsepunkten och endast spillvatten från källarvåningen pumpas.

Fastighetens dräneringsledningssystem ska ledas till en sandfångsbrunn före anslutning till förbindelsepunkten för dagvatten.

Mer information om anslutning av fastigheter till det allmänna VA-ledningsnätet finns på kommunens hemsida

Senast uppdaterad: 27 juni 2023